År 1890 skänkte dödbodelägare efter kronofogden Ulrik Areskoug ett hus som uppfördes samma år. I huset skulle gamla och fattiga människor framleva sina dagar till sin död. Här skulle de få vård och tillsyn. Maten skulle också tillhandahållas. Eftersom det på den tiden inte fanns någon stat eller kommun, som ville stå för kostnaderna, byggde hela upplägget på gåvor av frivilliga i byn samt av jordbrukare som bidrog med mat. Också detta skedde på bas av frivilliga givare. Hur detta egentligen gestaltade sig vet vi inte idag, men det sägs att föreståndaren på ”Fattighuset” som det kallades, alltid tänkte på sig själv i första hand. På den tiden fanns ingen myndighet som kontrollerade verksamheten. Trots detta bildade Sjörups kommun, som det hette på den tiden, en styrelse som skulle fastställa rutiner för verksamheten, utse föreståndare och framförallt noggrant hålla reda på inkomster och utgifter. De skulle också bestämma och kontrollera vilka ålägganden som ingick i föreståndarens uppgifter. Idag vet vi inte så mycket om vad som hände bakom ”Fattighusets” murar även om man kan hoppas att de gamla och fattiga fick en värdig tillvaro.
För dig som vill veta mera om hur åldringsvården fungerade bifogar jag några protokoll från den tiden det begav sig. Vill du veta mera om vad som avhandlades under styrelsens sammanträden kan du kontakta mig. Det finns flera protokoll att studera.
